Kategoriarkiv: Jessica

Use your imagination… typ..

Mmmm…. tema… Dubbelt… här får ni fundera lite… dubbelt är det iallafall… 😉

/ Jessica

På gatan… i Köpenhamn

Gick det en liten superhjälte!

Detta fick bli min ”På gatanbild”… den lille killen i sin superhjältedräkt. Kanske det behövs i den tuffa värld vi lever i?

/Jessica

 

Morgonmumma!

Äntligen… ÄNTLIGEN… 😀
Vet inte om jag skall skriva mer, tror bilderna får tala för sig själv… 🙂

Det började egentligen härom morgonen, precis rätt tid, precis rätt ljus… Tog bara 5 bilder den gången…

Denna är också från den morgonen. När jag då vaknade igår och såg vad som hände där ute… så visste jag precis var jag skulle börja min lilla tur någonstans, jo, vid cyklarna på parkeringen där dessa stora näten fanns.

Ljuset var inte riktigt lika, men ändå… 🙂

Lager på lager av spindelnät i det fiiina morgonljuset!!!

Detta var den sista… sen gick jag vidare till min favvoäng.

Spindlarna är verkligen flitiga nu..

Som de vackraste juveler…

Överallt glittrade det av daggiga spindelnät..

Väldigt lätt att fastna i, på alla sätt.. 😉

Otroligt mycket spindlar, överallt!!!!

Fastnade i gräset såklart, ljuset låg så himla rätt en stund!

Underbara….

Guldigt, guldigt… 😉 Hittade lite Ljung..

Gillar verkligen färgen på Ljungen…

Ett sista nät… sen gick jag hem igen..

Haha, jag har ganska lockigt hår i vanliga fall, men såna här mornar, när luftfuktigheten är typ 95% så kommer korkskruvarna… fick dock inte dem på bild så bra… 😉

..och så det goda kaffet när man varit ute… Njut av dagen, bra att se varje morgon… 😉 Och jo, jag njöt resten av dagen också! Älskar såna här starter på mornarna!!

Önskar er en njutningsfull torsdagskväll!

/Jessica

Direkt ur hjärtat…. om MS…

Nu kommer jag skriva från hjärtat. Vaknade efter en tupplur med en faslig lust att berätta, informera… kanske ta kål på en och annan myt eller fördom.
En del av er vet, andra kanske inte, men jag lever med sjukdomen Multipel Skleros (MS). (klicka gärna, en bra sida med tydlig info om hur det faktiskt fungerar)  En ”ovän” som jag måste försöka förlika mig med, lära mig hantera, lära mig att leva med. Vilket inte är helt lätt.
Än så länge finns inget som helst svar på varför man får MS, det finns heller inget botemedel. MS är en nervsjukdom (hur beskrivs här), inte en muskelsjukdom som många fortfarande tror. Det är inte heller självklart att man måste hamna i rullstol bara för att man har MS.
Ville bara klargöra detta, då jag har fått så många medlidsamma ögonkast och kommentarer om att det är sååååå synd om mig som fått denna hemska MUSKELSJUKDOM och att jag kommer få sitta i rullstol inom kort….
Gaaaah, säger jag. Det finns inga som helst belägg för att jag kommer hamna i rullstol över huvudtaget, skulle jag göra det, så ramlar inte himlen ner för det.
En annan sak jag mött är det där att det faktiskt inte syns på mig, de som känner mig väl ser nog om jag har en dålig dag, men inte andra. Det kan ställa till det många gånger, ”Men, hur kan du va sjuk, som ser så pigg och fräsch ut?” Jo, den är rolig den… 😉 Ser mig i och för sig inte som ”sjuk” men MS är en sjukdom och obotlig är den så…
I alla fall, här kommer min historia.

Allt började på hösten 2004. Min son, då ca 9 månader hamnade på sjukhus med virusbaserad Hjärhinneinflammation. Ungefär en månad efter vaknade jag på morgonen och halva mitt ansikte var som förlamat. Man kunde verkligen dra en linje, precis i mitten på ansiktet exakt var förlamningen slutade.
Det gick väl en dag eller två, innan jag gick till läkaren. Blev verkligen skiträdd, hade Stroke i bakhuvudet. Läkaren på VC skickade mig rätt upp till akuten, där var de nästan 100 på att det var Borrelia. Fick en hästakur antibiotika och tid dagen efter för röntgen och ryggvätskeprov. Minns inte nu riktigt, men har för mig att det var en vanlig röntgen den gången.
Ett tag efter fick jag ett brev i brevlådan, från Neurologen på Medicinmottagningen. I det brevet stod det att mitt ryggvätskeprov inte visade på Borrelia, men att mitt immunförsvar var aktiverat på ett sätt som det inte skall vara och så en tid till läkaren.
Väl där, så förklarade han att han misstänkte MS. Jag fattade ingenting, tror inte egentligen att jag tog in alls vad han sa den gången.
Fick tid att göra en MRkameraundersökning. Bilderna från den visade att jag hade ”prickar” på hjärnan, så kallade ”plack”.  Detta var ju då ytterligare ett tecken på MS.
Läkaren ville dock inte sätta diagnosen MS då, utan ville följa upp detta med årliga besök och MRundersökningar. Där började helvetet…

Eftersom jag antagligen absolut inte ville ta till mig att det kunde vara MS,
så tog jag inte kontakt med medicinmottagningen när jag hade problem, utan jag sprang till Vc, titt som tätt. Fråga mig inte varför, för jag vet inte.
Läkaren på Vc ville ha det till stress, ångest, depression… ännu mera stress och ännu mer depression. Jag vägrade dock att lyssna, för jag kände så starkt att det var inte det som var felet. Ändå så tog jag inte kontakt med medicin.
På mina årliga kontroller så mådde jag givetvis ganska bra, placken satt kvar men det tillkom inget nytt, så de ville fortsätta avvakta…. och jag fortsatte ränna på VC. Till slut så fick jag känslan av att läkaren på Vc började tycka att jag var hypokondriker.
Måttet var rågat när han ringde efter ytterligare en gång med provtagningar och sa: ”Kära du, det ÄR INGET FEL PÅ DIG, alla dina provresultat är jättebra, du tror inte att du är lite deprimerad ändå?”
Då slutade jag gå dit….

På hösten 2009 hände det mycket trista saker, dödsfall i familjen och jag skulle separera från min dåvarande sambo efter 10 år tillsammans.
Kaoset i själen gjorde att jag flög rätt in i ett skov, där min vänstersida krånglade. Var domnad i vänsterhand och hade även domningskänslor i vänsterfoten. Jag flyttade till min lägenhet i februari 2010, den 8:e mars fick jag min MSdiagnos. Givetvis skönt att äntligen få veta, men samtidigt så när man inte vet helt säkert, så hoppas man ju att det skall vara något annat, inte en obotlig sjukdom.
Det är ganska diffust från den perioden, jag minns inte så mycket, har förstått i efterhand att jag verkligen var nere på botten och kravlade runt. Visste knappt vem jag var, identitetskris kan man kalla det… som senare blev en livskris som har varit svår att ta sig ur.
Började med bromsmedicin (bromsmedicin, alltså som kan bromsa förloppet, inte bota eller ta bort något) i majmånad, Betaferon, sprutor jag tog själv varannan dag.
I juni kom ett nytt skov som tyvärr gett mig bestående men. Har idag fullt känselbortfall på min högerfot, på ovansidan bara, som tur är.
Har även känselbortfall, höger ljumske, som förmodligen inte heller kommer gå tillbaks. Men vet ni… jag lever i all fall… 😉
Allt eftersom tiden gick, så började jag klarna till i huvudet, började se ljust ändå på tillvaron. Fotograferingen har varit räddningen många gånger, när man behövt tänka på något annat.
Hösten 2011, blev det värre igen, mådde skit och alla symptom kom upp till ytan (trötthet, även kallad fatigue, domningar, nervvärk, motorikproblem,  trådtappning vid samtal, sockerdricka i benen, dålig balans… svårt med stora folkmängder..mm, som för övrigt är symptom som kommer och går hela tiden, de försvinner aldrig helt).
Det var dock inget nytt skov, utan det gamla som var typ aktiverat igen. Fick även veta då att jag hade skaffat mig antikroppar mot min bromsmedicin, så jag hade helt plötsligt inte så många kvar att välja på.  De där valen är inte så lätt.
En del säger, vad glad att det finns medicin att tillgå… Såklart jag är det, men det är inte som att stoppa i sig Alvedon precis. Valde det för mig, bästa alternativet, Tysabri, som man får via dropp en gång i månaden. Insåg då hur skönt jag verkligen tyckte det var att slippa alla dessa sprutor, att bara behöva tänka på medicin en gång i månaden.

Idag har jag fått, hmmmm… 8 eller 9 Tysabribehandlingar och jag mår väl!!! Livet är gott, jag har en underbar son, bor fint, har en ny karl i mitt liv ( ny och ny, han har allt funnits där ett tag nu.. 😉 ), tar dagarna som de kommer, tänker inte så mycket på framtiden, uppskattar livet på ett annat sätt än förut, inget är självklart längre, ser på saker med andra ögon och försöker verkligen ha det lugnt runt omkring. Vilar när jag behöver, säger nej till saker när jag inte orkar, uppskattar ensamheten och drar mig gärna undan ibland.
Men det är självvalt, för har man MS så kan man ha kognitiva problem, vilket jag ibland har, då orkar man inte ha folk och ljud omkring sig. Man blir liksom dimmig i skallen och dödstrött.
Därför är jag så glad att jag har människor runt omkring mig, som inte ifrågasätter utan bara accepterar mig för den jag är. Jag är precis samma person som innan i själen, nja, kanske inte riktigt, är antagligen lite visare idag och har lite andra insikter om saker och ting… 😉 På ett sätt har MS gjort mig till en bättre människa, fått mig att öppna ögonen för det som verkligen är viktigt i livet, att ta vara på nuet, att leva, älska, känna… NU.
För morgondagen är inte självklar… och en sak vet jag, sjukdomen är inte jag och jag är inte sjukdomen, men den finns där… sen är det upp till mig själv hur jag väljer att hantera den och jag TROR att vi kommer hyfsat bra överens nu för tiden, men den gör mig ilsk och frustrerad emellanåt… 😉
Oj, detta blev långt… hoppas ni orkat läsa… kanske ni vill se lite bilder? Har valt ut ett gäng som är tagna vid stunder jag minns, som fått mig att må väl.

Gräsmattan finns alltid nära till hands… som ni säkert vet, ni som brukar kolla mina inlägg.. 😉

En skön kväll…

Bland de första bilderna jag tog efter jag fått diagnosen. Taget från sängen i mitt sovrum, ut genom fönstret, genom gardinen…

Som sagt, nära till hands…

Riktig vinter, en av de få dagarna jag orkade gå lite längre, när det var riktigt jobbigt.

Inomhuslek, när man inte har orken att gå ut…

Utomhus igen, nära ytterdörren… haha…

Rörigt, typisk Jessicabild….

Blokhus, Danmark… ett par dagar i juni 2010 tillsammans med min familj.

Denna bilden är självklar att avsluta med. Tagen på stranden i Lökken, 2010. Jag fick gåshud… detta är kärlek i allra högsta grad. Fick bara denna bilden och jag är så glad att jag tog den, att jag lyckades få fram kameran…

Vad jag ville med detta inlägg? Berätta min historia. Jag kan inte förklara hur det är på ett annat sätt, jag tror man måste leva med det för att riktigt förstå. Och jag vill inte att någon skall tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. Kanske det hjälper någon annan, kanske någon annan förstår lite mer… Det är vad jag vill, skapa förståelse, inte för mig, utan för Multipel Skleros. Ni som läser får gärna fråga om det är något ni undrar… Jag valde att lägga bra info som länkar i stället för att försöka förklara, så klicka på dem om ni vill.

”Carpe diem quam minimum credula postero”

/Jessica

Magisk morgon på en kvart…

Ni som läste mitt förra, rosa inlägg, vet ju att jag lääängtar efter de där daggiga mornarna… och i fredags vaknade jag vid 7.30, såg genom persiennen att solen lös, upp med persiennen och jag trodde ögonen skulle ploppa ur huvudet, det bara glittrade överallt.
Kliade mig i huvudet och svor en liten ramsa att jag inte hade satt klockan så jag hade kommit upp tidigare. Men tänkte att jag hinner nog en snabbis ändå. Fick slängt ihop frukost till sonen FORT, sedan for jag ut som ett skott genom dörren. Hade inte så jättemycket tid på mig, för jag skulle packa sonens väska och skicka iväg honom på sin cykel till hans pappa. Men jag fick 15 minuter… och det räckte för tillfället… 😉

Kände mig nästan lite ringrostig… och det var så fint överallt… 🙂

Mmmm… nu tar det sig nog… 😉

Sen hittade jag spindelnätet, ett sånt där litet, ni vet, som brukar finnas i gräsmattan.

Där fastnade jag… men ljuset flyttade sig snabbt som ögat så…

När jag såg detta i datorn så av någon anledning så kom jag att tänka på cirkustält..

Lite närmre… det äääär så vackert med det där bling blinget…

Woooaaa….. i några fjuttsekunder så låg ljuset såååå rätt…

…mitt Tamron är verkligen min bäste vän… 😉

Där försvann ljuset, eller ja, det flyttade på sig och jag var tvungen att gå in och packa väska. Men jag är väldigt tacksam för de 15 minuterna och nu kollar jag vädret, luftfuktighet och temp varje dag, för det kommer komma fler såna här mornar och DÅ skall jag vara beredd… 🙂

Önskar er en skön söndagskväll!

/Jessica

Rosa, rOsA, ROSA, RoSa… jaaa… verkligen rosa…

Haha, ja så är det… just nu så känns det som om jag lever i nåt rosa skimmer. Allt, nästan i mitt liv är just nu rosa. Det sägs att rosa är en helande färg, kanske det är därför. Tog mig en liten fototur här hemma och fotade ja, just det, alla rosa detaljer… eller ja, inte alla, men några.

Mmm… köpte dem själv häromdagen, kunde inte låta bli… 😉

Min nya köksklocka…

”Femudding” (tror jag den heter), rosa såklart…

Närbild på blomman

Glas egentligen, men jag har dem som ljuslyktor.

Min glasbuddha, som tronar i köksfönstret.

Post-itlappar såklart… 😉

Genom gardinen i mitt sovrum…

Enda tygblomman i det här hushållet…

Rosa servetter såklart… med Cupcakes på… vad annars?

Mums… jo, den är riktig och väldigt ätbar… 😉

Kreativt Cupcakestänk… 😉

Prydnadskudde…

Gardiner som skall upp om ett tag… 🙂

Rosa flipflops med döskallar måste man ju ha också…. en fotograf i grön tröja syns nog i bilden… haha… 😀

..disktrasa..

Haha… och jag som egentligen inte är så himla flickig av mig, insåg ju att jag har väldigt mycket rosa, detta är långt ifrån allt… dessutom så blir det nog en rosa soffgrupp snart… (!) Sen får det nog vara stopp… tror jag… 😉  Detta fotande roade jag mig med idag för det var trist väder, man har inte roligare än vad man gör sig… 🙂

Ha en fortsatt goer vecka!

/Jessica

Lite bilder från min sommar!

Jag har varit dålig på att blogga i sommar och jag tycker att jag varit dålig på att fota denna sommaren, ända tills jag började göra i ordning bilderna till detta inlägget. Då insåg jag att jag nog hade fotat en del ändå.. 😉 En sak som jag däremot inte gjort en endaste gång denna sommaren är att krypa runt i gräsmattan, men jag vet att snart blir det högsäsong för det.. När skolan börjar och solen går upp lite senare, när det blir lite dimma och dis oftare på natten, DÅ… då… Längtar nog lite efter det, tror jag.

Nu blir det bildkavalkad! 🙂

Ut en snabb sväng på dagen, innan gräsklipparen kom… en dag i juni.

På jakt efter sländor på Orust, ungefär vid midsommar.

Från samma tillfälle som sländan ovan.

Också från sländjakten runt midsommar.

I början på juli var det en väldigt mysig tur med fotoklubben här i Kärradal. En varm och skön kväll.

Också från turen med fotoklubben, kvarglömda pennor vid stranden.

Mys i den ljumna kvällen, smygfoto på hög nivå, också från samma kväll som ovanstående.

Kvällen avslutades med en jätteräkmacka på Fridas vid havet. Mycket mysigt!

Passade katt i Göteborg en helg i juli, tog en rejäl prommis i slottskogen, där mötte jag denna lilla familj.

I mitten av juli var det dags igen för fotoklubbsträff. Denna gången fotade vi surfare i Apelviken. Det blåste bra och det var gott om surfare.  En kul kväll, eftersom action/sportfoto inte är min grej egentligen.

Sen var jag barnledig i två veckor. Så efter medicinpåfyllning på sjukan, så åkte jag till Orust!

Blev en del makro av förklarliga skäl… 😉

Äntligen Blåvingar. Har sett ovanligt få denna sommar, men där, på det utmärkta stället (Boxvik, Orust) fanns dem.

Mer Blå..

Finns gott om fina flygfän där i Boxvik! Det var riktigt fjärilsväder också. 🙂

Urusel bild, men ville visa den ändå… såhär kan det gå… Skulle fota Citronfjärilen och hoppsan, nån mer kom med i bild… 😉

Vi åkte till Nordens ark en varm dag. Den fina, röda Pandan hade vett på att vila… såg så skönt ut där de låg, nästan utslagna och slappade!

Ugglan var vaken… 🙂

Haha, den enda bilden jag fick på mitt favvodjur… 😀 Snöleoparderna hade gömt sig, men inte denna…

Jag gillar kontrasten, den fina Amurtigern… och så de ursvenska Rallarrosorna… 🙂

En del fina kvällar var det..

Spegelblankt vatten i hamnen, ger fiiina speglingar!

Såhär festar man i den Bohusländska skärgården… en flotte med motor… 😉 Det som inte syns så tydligt är att det blåste lite väl för den här modellen av partaj… men de verkade ha väldigt kul!

En ännu varmare dag åkte vi till Svartedalens naturreservat. Det var ungefär 26 grader och väldigt stilla precis här… Bromsarna och några andra eländiga kreatur höll på att få en ur spinn… MEN, vad gör det, när man hittar Junfrusländor?!!!!

Detta var det närmaste jag kom… de var lite utom räckhåll för mig annars.

..och här kom vykortet… 😉 En del av Mollösund, taget från båten, en helt ljuvlig kväll.

Från samma kväll, det blev ingen fisk att ta med hem, men oj, så gott för själen!

Med denna bilden så tog den barnlediga semestern slut och jag åkte hem igen till Varberg. Men förhoppningsvis så blir det sommar ett tag till… 🙂

..och en bild på min son, tagen i förrgår, får avsluta min bildkavalkad från sommaren som varit hittills! 🙂  Men som sagt, sommaren är inte slut än…

Önskar er en trevlig söndagskväll!! 🙂

/Jessica

Skuggor

Jag vet inte, detta kanske bara blir sådär…  Var i förra veckan i Svartedalens naturreservat. På ett ställe där blev jag ståendes länge, länge. Skräddarna var flitiga på vatten ytan och deras skuggor såg ut som tassavtryck på botten. Det såg nästan ut som något osynligt knallade omkring…  Försökte då fånga skuggorna, vilket inte var helt enkelt…

Så även om denna bilden inte är så där himla bra, så får det bli min bild på temat skuggor! För jag blev nästan trollbunden av skuggorna på botten!

/Jessica

Rep

Ojoj… jag är förvirrad… för första gången i Femmes historia som jag tokglömt temaredovisningen, men ”bara” en timma för sent… 😉

Så här kommer min bild till temat Rep, behövs nog ingen närmare förklaring!

/Jessica

Ensamt

För ett litet tag sen var jag i Mollösund och hade några vilodagar. En av dagarna så tog jag en ensam vandring genom byn.

På min prommis så kanske jag mötte en 2-3 personer, det var nästan öde. Då har man svårt att förstå att om bara ett litet tag så är det värsta Bohusländska sommarhålan. Denna bilden får bli min Ensambild… en ensam bänk i närheten av den gamla kyrkogården i Mollösund.

/Jessica