Kategoriarkiv: Elin

Mitt 2012

Ja, då var det bara en dag kvar, och så är det nytt år…igen. Tiden går allt fot, allt för fort. När man var mindre så tyckte man att det gick sakta, och man ville fylla år jämt och ha julafton så ofta det gick. Men, nu för tiden så vill man aldrig fylla år eller ha julafton 😉

Det har fotats något i år, såklart 😉 Inte så mycket som jag velat dock. Tidsbrist ibland bland annat, samt dåligt väder eller brist på bil när det väl vart bra fotoväder 😉

Men, något har det ju som sagt fotats. Och det mesta är ju såklart fotat i Åmål, men det har även blitt några turer utanför stan också 🙂

Det har inte vart så många bröllop detta år, men två blev det:

m067 _ISO11592

Porträtt är ju något som ligger varmt om hjärtat och det har bland annat varit dop, där mitt gudbarn Margit döptes.

140

Lite andra bebisar har också fastnat på bild.

0982 1272 044222

Jag fotade porträtt på Stig Kalvelid, en duktig fotograf härifrån, till hans mycket fina makrobok som kom ut nu i vår.

11922 12122

Jag, Mimmi och Maria hade bland annat en superrolig dag i gamla kyrkan där vi fotade varandra, spökade ut oss och bara lattjade.

02422 4212 29022222222222222

Syrrans familj utökades med en liten knodd till, lilla Margit.

10522 16222

Sen lite andra porträtt på lite olika folk.

2542 4482 5422 10122 11602 28622 071222 085222 229222 193222222

Sen har jag haft ett annat stort fotoprojekt också, till ett stort företag. Nytt år, och ny katalog skulle tryckas. Så jag blev tillfrågad att vara med och göra det. Hade gärna velat lägga ut bilder här och visa, men har inte frågat företaget om jag får göra det. Eftersom katalogen inte kommit ut ännu. Så tänkte jag väntar, och gör ett eget inlägg om det framöver när katalogen väl kommit ut 🙂

Ja, och det blev ju några bilder på en själv med. Väldigt lite detta år faktiskt. Har inte vart på det bästa fotohumöret precis, och gillar ju egentligen inte att stå framför kameran. Inne i en period just nu där jag verkligen inte gillar någonting med mig själv. Hör ihop med depression bland annat, depression som blitt värre nu de senaste månaderna pga något som hände. Vill inte säga för mycket utav det. I alla fall, något som gjorde att jag bröt ihop lite. Och mår fortfarande inte bra utav det.

017 041222 281222. 2312222 1341022222 o-matic5

Men, nåt som får mig på bättre humör, det är såklart min älskade lilla fluffiga monstervovve Iso:-) Hon är ju bara för skön! Och hon har verkligen blitt värsta modellen! De senaste månaderna så har jag var medlem på Instagram, och där skapade jag en sida, som nu blivit Isos helt och hållet. Där det är bara bilder på henne. Och så populär hon blivit med! Så de senaste månaderna har det mest blivit bilder på henne. Och vi har riktigt kul när vi fotar med 😉 Jag kommer framöver att göra ett eget inlägg här på femmes med bara bilder på Iso, så tar bara med några här nu som jag tagit i år 🙂

11j42 012.. 012. 015k 177 1142.. 1142. 02522 2822 04522 d071 f036 f17222 hh068 i0202 m014 m067 p1192 s029 u055 x194 x565 å161 å1022

Jag, Mimmi och Maria var en tur på Not Quite på semlecafè.

004. 026

Varje år är det ljusfesten här i lilla Åmål, på hösten. Jag har aldrig varit ute och fotat då innan, men i år så blev det av. Jag och Mimmi sprang omkring som galningar med våra kameror och hade sketaroligt 🙂

2052 2442

Jag, Mamma, pappa, farbror och faster var på nostalgimässa i Ed. Jag bara älskar gamla saker, och att fota dem. Speciellt gamla bilar! 🙂

0152 0242 0442. 03322

Det blev tre hela turer ner till mormor och morfar i Småland detta år. En i vår, en i somras och en nu i vinter. Under vinterturen så hade jag inte kameran med mig dock.

091 119 155And6more_tonemapped2 0322 0602 1482

0672 4492 3622222

Mitt i allt så renoverade jag köket också 🙂 Från brunt och mörkt till vitt och ljust 🙂

003

Det blev någon vattendroppe i diskhon i det nyrenoverade köket med 😉

0762

Eftersom det är mörkt stora delar om året här i kalla Sverige, så får man leka med nattfotografering.

0032 046 0122 02622 04322

Snö var det dåligt med förra vintern, så hoppas det kommer mer denna gång. Föredrar ju sommaren såklart! Men vintern kommer ju i vilket fall som helst, och då vill man ju hellre ha snö och vitt än slask och grått.

054. 092 151 189 215And6more_tonemapped 222

Och vad fotar man mer än gärna under vintern? Jo, is såklart. Is är så häftigt!

0192 0422 04422

Lite arkitektur klämde jag också in. Det skulle ju inte vara så dumt att få åka till en stad med höga skyskrapor, eller en gammal stad med mysiga inbebodda hus. Men, Åmål är allt mysigt det med 🙂

042_3_4_5_6_7_8_tonemapped22 0062 0162 558And6more_tonemapped2 1042

Vad vore ett fotoår utan makro? Tyvärr så blev det inte så mycket makro som jag velat i år. Men, något är ju bättre än ingenting såklart 😉

122 175 0232 0462 0902 1492 01622 1782 3362 12822 35222 136222 147222

En utav favoriterna när det kommer till naturfotografering, dimma!

138And6more_tonemapped222 03022 21122 25422 26422

Hösten är väl magisk med alla sina färger 🙂

070_1_2_3_4_5_6_tonemapped22 089And6more_tonemapped 167And6more_tonemapped 216And6more_tonemapped22

Det spelar typ ingen roll när och vad man fotar, något som man nästan alltid lyckas få med sig är skakisar! Något jag bara älskar fota 🙂

127 2652 3642 4272 14822 310222 2172222

Och när vi ändå håller på med abstrakt, så får vi ju inte glömma vattenspeglingar, det är ju helt underbart. Under sommaren så kan jag sitta med hunden nere vid hamnen och titta på alla speglingar och bara njuta 🙂

0662 0672 0792 1292 1712-(2) 2322 2672 3632 782872

Och, till sist, det jag älskar mest när det kommer till naturfotograferingar! Nämligen soluppgångar och solnedgångar. Jag är helt tokig i det! Och det är så underbart vackert!

099And6more_tonemapped 178And6more_tonemapped2 0192 0202 348And6more_tonemapped2 354And6more_tonemapped 419And6more_tonemapped 454And6more_tonemapped 598 2042 13322 31122

Det skall bli intressant att se vad som fastnar i minneskortet nästa år. Jag hoppas verkligen på en liten fototur, någon annan stans, kanske några dagar, typ en weekend. Visst, Åmål, Dalsland, är vackert, men efter att typ 95% utav mina bilder någonsin är tagna i och runt om Åmål så börjar man se bara samma saker/motiv 😉

Hoppas ni får ett trevlig nyår, och ett superb fotoår 2013!

Gott nytt år!

hh0302

/Elin & Iso

Bott & Topp

Då var ännu ett år snart slut, jisses säger jag bara, vad tiden går fort!

Jag minns när man var mindre så gick hela december alltid så fort. Man väntade ju på den där speciella dagen, årets roligaste dag. Alla klappar man fick. Man räknade ner dagarna och tyckte att allt gick så sakta. Nu rusar det bara förbi tycker jag.

I alla fall, bara några dagar kvar nu, och sen är det nytt år, igen. Ett nytt spännande fotoår får man hoppas!

 

Och som vanligt så bestämde vi femmor oss för att göra ett blogginlägg var där vi väljer ut vår egna favoritbild från året som gått. En bild vi tagit själva asså och som har det där lilla extra på något sätt. Något som jag tycker är lika svårt för varje år som går, och jag sitter alltid i sista sekund och försöker välja mellan några bilder. Är man våg och har beslutsångest så är detta inte enkelt 😉

 

Sen, så bestämde vi oss också för att välja ut årets sämsta bild. Det tycker jag blev riktigt svårt, för det blir ju så många såna. Sen så försöker jag slänga alla bilder jag inte vill ha kvar i papperskorgen, så att de inte ligger och tar en massa med plats. Så det fick bli en bild från min senaste fotorunda, som var igår. När jag och voffsingen vaknade på morgonen så hade det snöat rejält under natten. Vi gick ut med kameran för att fota snöiga bilder. Vi var ute i nästan sex timmar. Så det hann bli några bilder. Mest på Iso min lilla voffsing såklart 😉

När vi var på väg hem så var det mörkt, klockan var nästan 17. Men det är så fint när det är vitt ute, och alla juleljus lyser i fönster och träd. Jag ville fota alla fina ljus, men det är så svårt att fota, speciellt om man inte har ett stativ med sig.

Så såg jag en tomt där de hade gjort det så mysigt. Flera granar med belysning på, samt en vacker gammal lyktstolpe som lyste upp vägen mellan de ljusklädda träden. Stod där och tittade länge och ville fota detta på nåt sätt. Kunde se det framför mig. Hur bilden skulle se ut. De vackra granarna, ljuset från stolpen, vägen och den söta lilla stugan. Åh, så magisk bild.

Resultatet:

sämsta

Skulle haft stativ, och då lägre Iso med 😉

 

 

När det kommer till den bästa bilden under året som gått. Ja, jag hade selekterat, och under en dag försökte jag bestämma mig för en bild utav sex st. Det var inte lätt, för de tilltalade mig på olika sätt.

Jag hade nästan bestämt mig för en bild för flera veckor sedan, hade gillat den bilden länge. Men, nu så, nu kändes det inte samma längre. Sånt ändrar sig ju hela tiden. Vad som tilltalar en för stunden.

I alla fall, satt och tittade igenom. Det behöver ju inte vara en bild som liksom är wow, tex magiskt ljus, vacker natur, fantastisk kvalitet. Utan en bild som liksom får en speciell plats i hjärtat just för att motivet är något som har en speciell plats i hjärtat. Och sen så kanske det är en extra frän bild med 🙂

Självklart, kunde ju inte välja något annat härligt motiv än min lilla monstervovve Iso 🙂 Hon gör sig bara för bra på bild. Och de senaste månaderna har jag i stort sätt nästan inte fotat något annat än henne, eftersom hon blitt kändis på Instagram 😉

Jag har många bra och roliga bilder på henne. Men, denna tycker jag ändå har det där lilla extra. Jag menar, titta bara på hennes uttryck. Hon var verkligen inte på fotohumör denna dag 😉 Det är såna där uttryck man inte fångar så ofta, och när man väl gör det så kan man inte låta bli att le. Känner man sig kanske lite nere så är det bara att titta på bilden, och le, eller skratta. Det gör jag när jag ser denna, den får mig att le 🙂

f036

Och får en bild en att göra det, ja då har den något speciellt 😉

 

Kram Elin

Det fina med hösten

Ärligt, min favoritårstid är sommaren! Den är bäst helt enkelt. Det är varmt (fast det får inte vara för varmt), det är ljust länge, det är mer liv ute, man kan sitta ute länge med vänner och familj och bara njuta, känna grilldoften, alla insekter och blommor som man kan jaga med makrot…ja, det är bara så mycket underbart med sommaren!

Hösten är vacker den med, men synd bara att det vackra med hösten varar så kort tid…det blir färger, sen efter en liten stund så är det borta, och det är kalt och grått, och kallare och mörkare…så det gäller att fota fort om man vill fånga det vackra med hösten!

Tidiga höstmornar kan man fånga vacker frost…och dimma…men, jag måste nog erkänna att jag föredrar ljuset när solen är på väg ner, det ljuset är intensivt, starkt och kontrastrikt, och varmt…färgerna kommer fram så fint! Det kan se ut som att det brinner i vissa träd! Detta är så vackert! Och lite dimma till det, klockrent ju! 😉

De flesta dagar denna vecka så har det vart höstfärger ute, och solen har skinit, kameran har gått ganska så varmt de senaste dagarna 😉 Jag har till och med fotat utanför stan, vilket inte händer ofta då jag inte har en bil. Men, fick låna mammas bil i onsdags och då var jag ute en sväng. Hade tänkt mig Forsbackabaden, en badplats där det kan bli riktigt vackert när solen går ner. Tyvärr så räckt inte solen ändra fram, på somrarna är det perfekt där eftersom solen är uppe längre då och då hamnar längre bort.

Körde vidare, med Iso (hunden) i sätet bredvid…och hamnade i Edsleskog, och Edslan (en sjö). Fortsätter man och kör på vägen bredvid Edslan så kommer man högre och högre upp, och hamnar vid Mjölkudden. Vacker natur, ängar/åkrar, vatten och skog tillsammans med solnedgång. Får som betar på åkern. Och när kvällssolen träffar deras ull så ser det ut som de får en gloria runt sig 🙂

Hade stativet med mig, ja hela kameraväskan såklart. Fotade skakisar, och HDR! Ville ha med så mycket som möjligt utav alla höstfärger. Så till varje bild fotade jag sju st exponeringar. Dessa sätter jag såklart ihop i Photomatix Pro, det ultimata programmet för HDR! Sen lite jobb i Photoshop med efter det såklart 😉

Och som jag skrev, skakisar med! Älskar skakisar och får typ alltid med någon sån bild vart jag än är! Och när det ”brinner” i träden under hösten, då kan det bli riktigt intensiva och heta/glödande skakis-bilder! 🙂

Iso (hunden) fick världens fart med. Första gången hon såg får! Och när jag tog 70-200 för att fota dem där de gick där längre bort på betesmarken, så sprang de plötsligt ut ur bild i full fart, och tänkte ”men vad i…och vad är det, vilket litet får…men, va fan, det är ju ISO!!!!!”. Iso lekte tydligen vallhund 😉 Och tror de fåren aldrig vågar sig ut igen 😉

Vilken härlig kväll det var, en perfekt höstkväll!

 

Väl hemma så blev det duschen för Iso, tydligen var det härligt att rulla sig i fårskit 😉

 

/Elin

 

Gamla trogna Skrållan

Minns den där dagen så väl, kommer inte ihåg exakt datum, men ca åtta veckor efter den 15 januari 1999. En dag som jag längtat efter så länge! Då skulle jag äntligen få min efterlängtade hundvalp, som jag önskat mig i så många år!

Jag minns till och med den dagen då jag hittade henne. Det var på text-tv. Vi hade bestämt oss för en blandras, så långt hade vi bestämt. Så jag satt en dag och bläddrade på text-tv, och hittade en annons med söta blandrasvalpar, pappan var New Foundland och mamman Collie. Tyckte det lät som en intressant blandning, och bestämde mig för att ringa uppfödaren för att fråga lite saker. Valparna fanns i Småland, så vi bestämde i telefonen att mormor och morfar, som bodde bara några mil därifrån, skulle åka och kolla på dem.

Efter att de vart där så fick vi ett foto på vår hund, den som var mest svart utav dem alla. ”Dockan” kallades hon utav uppfödaren. Ett namn som sen ersattes med Skrållan 🙂

Jag minns även dagen då hon kom hem till oss. Mormor och morfar hämtade henne och kom hem till oss. Hon hade kräkts flera gånger i bilen, hon var såklart orolig, lämna sin mamma på det sättet. Och vilken going sen! Så liten och söt, helt kolsvart, på vingliga ben 🙂

De första nätterna var inte de enklaste. Hon grät, morfar sov hos henne på golvet de första två nätterna, sen så blev det lite enklare.

Vi började lära känna varandra. Att bli rumsren var inte det enklaste 😉 Vi började lära henne en del tricks, vacker tass, give me five, sitt, sök mm. Man upptäckte fort att hon var lättlärd, en smart liten en 🙂

Sommaren kom och det blev en del turer till Stampen, en badplats där pappa och hans kompisar badade när de var små, det är ett litet vattenfall. Eftersom Skrållan hade New Foundland i sig så borde hon ju gilla bada, och det gjorde hon! Hon levde typ nästan i vattnet, som fisken i vattnet som man säger 🙂 Bada, simma efter pinnar mm. Sen så upptäckte vi att hon hade livräddning i blodet. Hon räddade faktiskt någon som var illa ute. Efter detta så kunde ingen bada utan att bli räddad utav henne, vare sig man behövde räddas eller inte 😉 Folk var så imponerade utav henne! In te ens ett halvår gammal och livräddar redan. Sen så upptäckte vi också att hon ville inte bara rädda människor, utan även stenar. Hon dök ner och hämtade upp stenar som låg på botten, och bar dem till ett säkert ställe på land.

Vi gjorde allt tillsammans jag och Skrållan! Oskiljbara! Var man än skulle så var hon med, bara man skulle i bilen till affären. Och åka bil, det gillade hon också 🙂

Vi var ute och gick en del. Och jag märkte ganska så snart att hon var riktigt duktig på att gå utan koppel. Så jag slutade med koppel helt och hållet. Hon gick efter mig. Som en svans 🙂 Man fick höra från folk att ”ser man dig komma gåendes så vet man att Skrållan kommer efter”, och det gjorde hon 🙂

När jag började fotografera så var Skrållan oftast med. Skrållan var också en utav anledningarna till att jag började fotografera. Visst jag har alltid gillat foto, bild över huvud taget, men jag ville ju börja fota Skrållan. Jag ville ju ha bilder på henne. När jag var ute på fototurer så var Skrållan oftast med. Hon gick bakom mig, stannade jag och fotade så satte hon sig bredvid och bara väntade. Gick jag vidare så kom hon efter, stannade jag igen så satte hon sig och väntade. Man behövde inte ens säga ”kom”, utan hon bara kom ändå. Man behövde oftast inte säga något, vi förstod varandra ändå, det kunde räcka med handgester, eller bara blicken, så förstod vi varandra.

Jag har tänkt på Skrållan mycket det sista, speciellt när jag vart ute och fotat. Som att man liksom väntar sig att hon sitter där bredvid en och väntar på att man skall fota klart. Man behövde inte oroa sig för att hon skulle sticka, eller att det skulle komma en annan hund, hon rörde sig inte, utan bara satt där lugnt och stilla.

Ibland om hon var nödig så kunde hon gå på egna promenader. Några gånger så har hon vart borta flera timmar i sträck, ute på egna äventyr 🙂 Mamma och pappa bodde (bor) bra, mycket skog och landsbygd, så det var enklare för Skrållan att gå på sina egna promenader då. Ett par gånger så gick hon till och med till sin fästman (en golden retriever som hette Oboj) som bodde en liten bit ifrån oss, då gick hon över bron över 45:an för att ta sig dit.

Hon har till och med suttit utanför mammas jobb och väntat en dag 🙂

Tänk, nästan 14 år blev hon. Det är gammalt för de raserna hon hade. Men hon var hyfsat frisk under hela sin levnadstid. Hon hade ont i halsen en gång när hon var liten, sen så hade hon en böld på ena tassen en gång. Sen har det vart problem med värmen varje sommar, eftersom hon hade så tät päls så blev det så varmt så hon fick så kallade ”hot spots”, huden kunde inte riktigt andas under den täta och varma svarta pälsen. Så vi trimmade henne innan varje sommar så att det skulle bli lite svalare, samt så såg man då också lättare om det höll på att bli sår (hot spots) så då började man behandla med en gång innan det blev värre.

Vintrarna var hennes favoritårstid! Hon älskade snön. Sprang med nosen nere i snön hela tiden och lämnade ”nosspår” efter sig 🙂 Hon åt snön och låg ute och solade när det var 20 minusgrader 😉

Men, tiden gick ju, och hon blev äldre och äldre. Det märktes, lite stelare, och orkade inte gå lika mycket längre. Lite gråare hår med. Speciellt runt munnen. De sista två åren så har vi tänk att ”nu är det nog sista sommaren” eller ”nu är det nog sista julen”. Men, hon har hängt i! Hon är nästan lika stönig som sin matte 😉

Till slut så orkade hon mest bara gå ut för att kissa. Hon gick upp i vikt med, och blev tyngre, sen stelare med, så det blev svårare att gå. Men veterinären sa att så länge hon är med och har aptit så. Nästan helt döv blev hon till slut också. Man fick ropa ganska så högt för att hon skulle höra. Sov mera. Den sista veckan så låg hon mest bara. Vi gjorde tester hos veterinären, som såg helt ok ut för hennes ålder. Vi åkte ner till Småland för att hälsa på mormor och morfar, och Skrållan var lite mer som sig själv. Hon ville vara med överallt, gick så gott hon kunde upp och ner för källartrappan, och åt som bara den! Vad bra det kändes! Iso var med också, och höll henne (och alla oss andra) vakna! 😉

Efter veckan i Småland så sa det typ bara Poff! Så låg hon där igen, och ännu mer denna gång, bara låg och låg, och slutade äta helt och hållet. Man kunde knappt se om hon andades. Hon hon började få riktigt ont också, speciellt när hon låg ner. Jag och mamma bestämde oss för att det är nog dags nu. Så vi bokade en tid hos veterinären. Dagen efter, en torsdag.

Vad dåligt man mår under tiden man väntar på det. Gör man rätt? Hur mår hon? Vad tänker hon? Vet hon vad som skall hända? Man känner sig så skyldig. Vi fick bära henne in till veterinären. Där somnade hon in, på golvet, i mitt och mammas knä. Lilla Iso var med hela tiden, satt där och tittade på henne, och gav henne en puss på nosen. Vad vi grät. Tårarna rann. Det var så konstigt, så overkligt. Hon bara slutade andas. Ögonen var fortfarande öppna. Men ingen andning.

Efter några dagar så blev det lite lugnare. Man började tänka att hon har ju levt ett långt hundliv, hon dog ju inte tidigare pga sjukdom eller så, utan det var av ålder. Och nu mådde hon inte bra det sista, hon hade ont, och hon skall ju inte lida! Hon var nu i frid.

Det har gått ett par månader nu. Men självklart dyker hon upp i tankarna lite då och då. Har ju så mycket bilder på henne. Sen så fort jag går förbi hos föräldrarna. Och när man är ute och fotar, man saknar att ha henne där bredvid sig.

Man får vara glad att man haft henne i sitt liv, allt hon gjort för en, när hon vart där för en. Vi har haft kul ihop och lekt, och hon har tröstat en när man vart ledsen. Det är otroligt hur mycket de kan ge.

Hon kommer att vara (hon är) så saknad, lilla Skrållan, ”Skrållis”.

Bada, hämta pinnar och dyka efter stenar, det är skoj det! 🙂

 

Inte bara en trogen följeslagare, utan klok också 😉

Många promenader i skogen!

Åka bil, finns det något roligare!? 😉

”Kasta pinnen!” ”Kasta pinnen!” 🙂

Hur kan man motstå henne 🙂

Mmm, mums…snö! 😛

Bada överallt, ju lerigare och skitigare desto bättre 😉

Mer pinnar och mer bada! 🙂

Skrållan och hennes fästman Oboj. Oboj var tre månader äldre än Skrållan, och han dog tre månader innan Skrållan.

I ett hav med vitsippor ligger hon snällt och stilla och poserar framför kameran 🙂

Hon hade de mest fantastiska ögon!

Efter ett bad så dök hon ner bland alla maskrosor 🙂

Snö, mer snö!

Så många solnedgångar vi spenderat ihop.

Och så många julkort hon prydit 😉

Så fin…

…det lilla snömonstret…:-)

 

Saknar dig, Skrållan

 

/Elin

Tänt var det här!

I helgen var det Åmåls traditionella ljusfest. I några dagar så lyser hela staden upp. Överallt är det marschaller, glödlampor, ljuslyktor, ljusslingor och mycket annat, och i alla dess färger med.

Jag och Mimmi Storm möttes nere i stan, och kamerorna gick varma hela tiden! Att gå från ett ställe till ett annat som annars tar typ fem minuter tog typ 1 timma denna gång, så mycket motiv såg vi överallt!

Det är roligt att fota bara för skojs skull. Utan att liksom ha någon press på sig. Bara fota för att fota. Blir det inget så är det inte hela världen, och blir det något så är det ju bara ett plus! 🙂

Jag var på kalas och kom inte hem förrän strax innan kl 21, sen direkt ner på stan. Så det blev inte så många timmar som man hade behövt egentligen, allt hann vi helt enkelt inte fota. Får väl bli nästa år 😉

Först så mötte vi på några monster. Eller vet inte riktigt vad de skulle föreställa egentligen. Höga ben och armar, vita masker och ”horn” på ryggen med ljusslingor på. Maskerna och hur de rörde sig gjorde det faktiskt ganska så kusligt.

I allèn utanför gamla kyrkan/kulturmagasinet så stod det massor utav stånd, hantverkare som sålde sina saker. De brukar stå där på helger, men det var verkligen häftigt att se dem där när det var mörkt, och hela allèn var upplyst med hjälp utav ljusslingor.

Det var även ljust och livat inne i gamla kyrkan/kulturmagasinet.

Och så kunde man köpa sig lite nattmat 🙂

Vi besökte Strands, eller Strand cafèet. Ett mysigt litet cafè som ligger vid Vänern, ett stenkast ifrån gamla kyrkan/kulturmagasinet. På fredagar kl. 17 så är vi ett gäng fotografer som samlas där och bara tjötar 🙂

Vi fastnade såklart utanför Strands ett tag, ljusslingorna i träden utanför var riktigt roliga att leka med! Tror jag fick iväg en 200 bilder bara på slingorna! ;-o)

Och det var inte bara mycket ljus ute, fullt med folk var det också. Folk och bilar. Och det var väldigt vad folk var fotogeniska denna gång, annars brukar de springa från kameran. Men, denna gång kom de fram till en och sa ”ta en bild på mig!”.

Och jag som bara älskar gamla bilar kunde ju såklart inte låta bli! 🙂

Vet att vi missade så många andra häftiga ljusfenomen, men det får som sagt bli nästa år istället!

Det var bara skönt att komma ut och fota, fota något annat, leka med slutartiden och våga höja Iso:n! Låg mellan 2000-2500, hade inget stativ med mig. Tills nästa gång skall jag ha skaffat mig ett monopod i alla fall 🙂

/Elin

Som fisken i vattnet

Förra inlägget innehöll porträtt. Jag hade tänkt något helt annat att publicera denna kväll, men eftersom jag haft ont om tid så väntar jag lite. Det inlägg jag hade tänkt att publicera idag vill jag inte stressa med, utan skriva i lagom takt, eftersom det är ett känslomässigt inlägg. Det är viktigt, och det känns viktigt att lägga ner den tid det behövs för att skriva det.

I alla fall. Detta inlägg innehåller porträtt det också 😉 Men ja, jag gillar ju att fota porträtt! 🙂 Jag hade tänkt att fota mer porträtt nu i sommar, men hinner man inte så gör man det inte, ingen semester ju.

I alla fall, lite bilder blev det, vid Kalven.

 

/Elin

Don`t worry, be Hippie! :-)

Eller ja, typ 😉

Jag bara älskar ju att fotografera porträtt. Det är så kul, och spännande! Sen är det skoj att anpassa fotograferingen, temat mm, utefter modellen. Modellens stil, utseende, personlighet mm.

Amanda (modellen) och jag har fotograferat förr, i vintras, men inomhus då. Enkla och ”vanliga” porträtt. Med ljus från ett fönster, det skulle likna lite studio. Det blev riktigt lyckat. Så vi bestämde oss för att fota igen, fast utomhus denna gång. Men, först skulle det bli sommar.

Ett tema tycker jag är bra att gå efter. Det är kul att se hur långt man kan gå med det, hur mycket olika bilder man kan skapa efter en röd tråd.

Temat denna gång – HIPPIE

 

/Elin

Morgonstund

Jag hade bestämt att jag skulle ut och fota nu när jag var ledig några dagar. Och jag hade bestämt att jag bara måste ut tidigt på möra, och dessa dagar så skall ju solen skina med. Hela dagarna. Vilket betyder soluppgång, vilket betyder riktigt tidig möra.

 

Jag och Mimmi bestämde oss för att åka iväg någonstans högt upp, så att vi ser mycket utav soluppgången. Vi hamnade långt in i skogen, närheten utav Svanskog. Ganska så högt upp var vi med, man såg till och med Vänern bortom alla träd.

Klockan sattes på 03.30. Vaknade gjorde man, men så klarvaken var man inte precis 😉

Soluppgången var fokus ett, sen får man se vad man hittar på vägen. Och man hittar alltid något!

Självklart ville man möta något djur, gärna en älg eller liknande. Fast utav någon anledning så kommer de aldrig fram när jag är ute.

Några fåglar på otroligt långt avstånd 😉

Tre rådjur totalt.

En hare som skuttade över vägen.

Och en bäver som simmade långt borta i en sjö.

Funderar faktiskt på att sätta klockan tidigt nu till möra igen. Kanske, har inte bestämt mig. Vill, men vet inte om jag orkar. Så, vi får se helt enkelt 🙂

/Elin

Småland i fokus

Jag var i Småland förra veckan, för att hälsa på mormor och morfar några dagar. Jag och mamma åkte ner i onsdags och stannade till söndagen. Mamma och sin voffsing och jag med min lilla monsterhund 😉

Det blev lite shoppande på vägen dit i olika affärer, likadant när vi åkte hem 😉

Några utflykter på de småländska vägarna.

Vilse i smålandsskogen.

Fika i form utav bullar, wienerbröd, bakelser, morotskaka, kex, kakor, rån, glass, godis, choklad, kola mm. Det brukar bli mycket utav det mesta när man är där, tydligen så har man svultit innan man kom dit, när man är där och till och med ett par timmar efter att man käkat 😉 Det blev en fräsch sallad på hemvägen i alla fall 😉

Kortspel, det blir det alltid. Och såklart, lite kortfusk 😉 Inte från min sida dock 😉

Och såklart, lite fotograferande. Kameran fick följa med under utflykterna, och så blev det en liten extra fototur under lördagskvällen.

Det blev dock inte så mycket fotande som jag hade hoppats på. För mycket regn, det är ju svensk sommar…

Det är så fint nere i småland, och jag trivs där. Och det är även lugnt. Speciellt där mormor och morfar bor. Stockaryd. Där finns inte så mycket. En Tempoaffär, det är allt. Jo, och en liten antikaffär med. Det är allt. Men, vad gör det. Skulle det vara något så är det nära till Värnamo, Sävsjö, Vetlanda, Vrigstad mm. Men det är faktiskt härligt att komma bort några dagar och vara någon annanstans. För att liksom ta det lugnt. Vila lite. Och då räcker det med en Tempo-affär 😉

Det är något speciellt med björkar, de vita och kala stammarna.

Enkelhet är fint…lugnt, stilla och rent.

 

Jag är verkligen svag för allt som har med vatten och foto att göra! Speglingar, bubblor, droppar, vass mm! Det är så spännande och roligt att fota.

 

 

Dessa två låg så tyst och stilla, nästan så att de såg fejkade ut, typ uppstoppade.

Ah, makro! Och kvällssol! Längtat så 🙂

Var inne i en borg, en ruin. Det var då jag upptäckte, och typ bestämde mig, att jag vill ha ett vidvinkel, nu! 🙂

Jag letade, och hade hoppats, på några vilda djur. Som älgar eller liknande. Tyvärr så mötte jag inga. Men, ett litet vilt djur mötte jag och monsterhunden på promenaden. En liten taggig en 🙂

Men, det vildaste utav allt är nog ändå detta lilla monster. Dock svårt att tro när man ser denna bild 😉

Och nu, nu är jag/vi hemma sedan söndags kväll. Och fick till och med ledigt idag till och med torsdag, eller egentligen till och med halva fredagen. Helt underbart, det behövdes! Så idag har jag pysslat och donat hemma, städat och rensat lite. Något jag inte hunnit det sista. Och imorrn och på torsdag skall det vara strålande väder, varmt och sol. Och jag är ledig dessa två dagar med, det händer ju typ aldrig! 😉
Är helt slut och förkyld, så hoppas verkligen att jag tar mig upp tidigt till möra. Tänkte nämligen sätta klockan tidigt och ge mig ut med kameran 😉 Det är något jag tänkt göra dessa två dagar, fota 🙂

/Elin

 

136 bröllopsbilder

Så många bilder blev det till slut. Och då har jag selekterat bland 1500 bilder! Man fotar och fotar ju under ett bröllop. Det händer så mycket hela tiden och man vill inte missa de där ögonblicken.

Jag har velat blogga om detta ett tag nu, men vill alltid vänta tills brudparet sett sina bilder först, samt så vill jag ha klart allt med bröllopsböcker, canvastavlor, förstoringar, tackkort mm. Allt är nu klart, jag väntar bara på att boken skall komma, och det borde den göra i slutet utav veckan eller i början utav nästa vecka. Jag tar nog lite bilder då och visar er här. Jag har gjort dessa bröllopsböcker många gånger innan, men kom nyss på att jag aldrig visat upp dem här 😉

Men, nu är det bröllopsbilder som gäller här i Femmes!

Den 2 juni var det dags igen. Ett härligt par, Fredrik och Kristina, kontaktade mig några månader i förväg och frågade om jag kunde fota deras dag. Så fort jag fick ok från chefen att ta ledigt den dagen så var det bestämt.

En heldag, det vill säga förberedelser, porträttfotografering, vigsel samt festen efteråt.

Denna gång var det i Åmål, och jag gillar fota bröllop i Åmål. Det är en så mysig liten stad med många bra fotoplatser, inte smockfullt med folk samt så är Åmåls kyrka mycket vacker.

Vi startade hos KAJ, en frisörsalong nere i stan. Detaljbilder på klänningen, sminkningen, ringar, brudbukett mm. Detaljbilder är ett utav det roligaste om jag skall vara ärligt! Vet inte varför, men det bra är så 🙂

Porträttfotografering blev det efter förberedelserna. Jag föredrar att ha det då, eftersom alla är nystylade, samt så behöver inte gästerna vänta flera timmar efter vigseln.

Fyra olika ställen hann vi till:

Tollebol kvarn, en gammal kvarn här i stan som är så mysig, med sitt lilla vattenfall. Där har de ett cafè öppet under somrarna där man kan köpa nymalet mjöl och våfflor.

Där tror jag de flesta fotografer i Åmål har fotograferat 😉

Allèn utanför gamla kyrkan är underskattad tycker jag, där är underbart vackert! Hela grusvägen är omringad utav vackra stora och ståtliga träd!

Vi har ju en liten strand också. Men, det är inte samma strand som det är på kusten med ljuvligt mjuk smågrus, utan grövre strand, eller hur man skall säga. Men, det är ju ändå en strand, med en horisont 🙂

Sist blev det lite bilder utanför kyrkan också. Med hela fina familjen 🙂

Nu, det mest nervösaste inslaget. Vigseln. Man vill ju såklart inte missa de två viktigaste detaljerna, ringbytet samt kyssen. Jag har aldrig missat, och tror såklart inte att jag kommer att göra det heller 😉 Men när just de två detaljerna är klara så släpper det alltid lite 🙂

Det blåste mycket hela dagen. Vi hade i alla fall tur att det inte regnade, som de sa först att det skulle göra. Blåst är bättre än regn en bröllopsdag i alla fall. Och lite blåst, eller mycket i detta fall, kan vara effektfullt. Vinden i håret och klänningen som fladdrar lite, det kan bli lite lekfullt och busigt.

Det svåra var dock såpbubblorna som gästerna skulle blåsa när brudparet gick ut från kyrkan, de blåste ju såklart bort med en gång 😉

Sen bär det det av till festlokalen 🙂

Där det väntas drinkar, god mat, lekar, tal, musik, underhållning, gott sällskap och bröllopstårta 🙂

/Elin