Bubble

Have you ever wondered what your purpose on earth is? Or, what you want your life to look like?
I’m pretty sure you have.IMG_0964 kopiafs

I do, all of the time.
Maybe even too much. I have always been interested in the way people think and work. What drives them forward, and why there always seems to be this path we all follow. Why our lives appear so scripted.

Questions like “am I living the life I want to live?” or “how can I live and love the way I want to?” constantly revolve me. Are we really ever ourselves, or the product of everyone else? Our language, our norms, our interpretations all stem from something else.

And it can be quite frustrating when you think about it.
Because all I want in life is freedom. The freedom to be who I am, to do what I do, to feel what I feel and love what I love. And I want to do all of this without the influence of anyone else.
Alone is strong
Alone is brave
Alone is power
And I can’t be the only one thinking like this, since injustice and ignorance is one of the largest reasons for conflict.20111127_0522 kopiawp

This is of course incredibly philosophical which is something I detest. I live for the clear cut. The obvious and real. I fear the gray zones.

But, we do what we do.
I am still me. This one person, who is unique. I live my life according to other people, in my own way.

We can never forget that we are all in this together. The great puzzle of life. And what we do with it is completely up to yourself.
It’s easy to be blinded by the stream of society. Media’s painted pictures, politicians decisions, gender roles and whatnot.

And we all seek happiness in the midst of it all.
We go to extreme lengths to find it.
And I say that there isn’t one way to get there. Not one, not two, but… You.
You are the only way to get there. When you start to live life according to yourself, accepting who you are, and that you’re part of something bigger, you will find something the is uniquely yours. It’s so person bound that when you find it, there won’t be words for it.20111127_0598 kopiawp

Real happiness can’t be spelled out with words. It’s a feeling you cannot speak of.
It’s a way of life you can share with others. An attitude. A mantra.

But remember: you will never “get there”. There isn’t a goal. It’s ever changing. So as you change, so will your happiness.

It isn’t the strongest ones who will survive. It’s the ones that are the most adaptable to change.
Text: Fredric Andersson

 

Jag tycker det är på tiden att ni får veta lite mer om Fredric. Så jag bad honom göra en liten presentation om sig själv, såhär skriver han:

Hej där. Fredric Andersson heter jag. Och ja, redan här är ju något lite fel. Det skriker inte så mycket femme om namnet Fredric. Men! Som några av er kanske sett då har jag redan varit med på ett litet hörn i bloggen. Ännu en gång är något lite fel. Jag har ju faktiskt inte varit med och fotograferat. Men! Jag skriver istället. Och jag skriver mycket.Även om foto är en passion i mitt liv så har det skrivna ordet varit mitt kreativa flöde de senaste året.

Och jag ser all sorts kreativitet som en form av text. Faktum är, att allt som kan avkodas på ett eller annat vis är en text. Det skriva ordet är bara en typ av text.I somras satt jag och Maria och fikade på Strandkaffét i Åmål. Solen sken lika blekt som den brukar på sensommaren. Det fanns ett vemod i luften. Jag skulle nämligen lämna det liv jag känt till under de senaste åren bakom mig för att bege mig söder ut. Kalmar och Linnéuniversitetet väntade på min närvaro. Jag hade sagt adjö till Karlstad, Åmål och vännerna. Packad, klar… och livrädd. Så jag och Maria passade på att slå oss ner för en fika. Och vilken fika det blev! För det var under denna fika vårt briljanta samarbete skapades.Minuterna bara sprang förbi när vi diskuterade allt, inget och lite till.Jag gick ifrån Strand med ett leende på läpparna och ett pirr i magen.För min passion är att skriva. Marias är att fota. Så varför inte slå två kloka huvuden ihop och skapa något nytt, och samtidigt utvecklas?

Som ni kanske även märkt skriver jag mina texter på Engelska. Varför? För att rikedomen och friheten i Engelskan är för mig tilltalande på ett helt annat sätt än Svenskan. Att skriva är en flykt från vardagen. Att skriva på Engelska är en flykt från verkligheten.

I dagsläget befinner jag mig fortfarande i Kalmar och lever det studentikosa livet till fullo. Och även om studierna tar upp en stor del av min tid ger jag mig tid till att fundera, bejaka och skriva. Maria berikar mina texter med visuell konst, och vice versa. Jag hoppas innerligt att ni har överseende för mina kromosala avvikelser, och att mina texter förnöjer.
/Fredric
…som ser ut såhär:

mail

7 svar till “Bubble

  1. Lycka till!

  2. Synnöve Helmersdotter

    Hej! Gud vad jag tyckte om detta med bilder och text jag, vidarebefodrade till en vän som behöver tänka efter lite / Tack Synnöve

  3. Maria och Fredric – this is MAGIC! (nu måste jag också skriva på engelska – märkligt!) Detta berikar, detta hänför – you make life MAGIC! Tack!

    • Tack Gunilla – jag kan inte annat än hålla med! Normalt sett när jag läser texter, typ Fredrics så börjar jag skumma texten redan efter ett par rader – men Fredrics texter läser jag om och om igen…och blir berörd varenda gång!
      /Maria

  4. Tackar så mycket för kommentarerna 🙂 det glädjer!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s