… låt mig känna… att det hamrar… 🙂
Mmm… jag gillar ju det där, ju brötigare desto bättre men även lite sån där kommersiell skit som vissa kallar det, typ Dead by April. Orden ovan kommer från Lillasysters låt som heter just Hårdrock.
Förra veckan led jag av en ganska strävig beslutsångest. Bandet Lillasyster skulle spela på ett av ställena i stan. På Oscars. På Oscars där man måste vara prydligt klädd i vanliga fall. På Oscars där åldersgränsen är 19+ (-94). Alltså jag är ju liiite äldre än så… men jag började lyssna på LOK någongång på 90-talet och jag gillar fortfarande en del av deras gamla dängor. När sen LOK splittrades och Rallypack bildades, hängde jag också med… men när sen Rallypack blev Lillasyster och de gick tillbaka till det svenska språket, så vart det lika gött brötigt och kaxigt som LOK, i alla fall nästan… 🙂 De är i alla fall ett band jag gillar mycket och lyssnar ofta på.
Till sist, samma kväll de skulle spela… ungefär vid kl 18:20 bestämde jag mig, klart jag skall gå till Oscars och lyssna och se dem. Hade inte vart och lyssnat på nåt band jag gillar sen 2010 (lustigt nog var det Dead by April). Så det var verkligen dags! Kände mig osäker dock, då jag har svårt för mycket folk, trängsel och sånt, men vad katten, jag lät inte det hindra. (SkitMS) Nu i efterhand, woooow… vilken tur jag gick.. det blev en kväll att minnas för mig. Det blev någon slags frigörelse jag behövde i själen.
Jag gick inte dit för att fota, så det blev bara några sketna bilder med mobilen.
Men fräna bilder från den spelningen har ni här: Access Rock
Efterslängen av den där roliga kvällen blev visst lite förkylning… eller jag blir ju inte förkyld på det sättet så ofta, då mitt immunförsvar beter sig konstigt, men feber och lite munsår fick jag minsann. Men det är sånt man får ta… haha.. 😀
Mitt i min feberyra fick jag då läsa om just Dead by April. Att Jimmie, bästa Jimmie fått sluta! Det känns ju jädrigt tråkigt, då jag tycker att han till stor del gör hela Dead by April med sitt skrikande. Som han är duktig på. Att han får sluta pga hans personliga problem. Skit, säger jag! Men hoppas att Jimmie kommer tillbaks med nåt projekt som brötar rejält och jag önskar även DBA lycka till i framtiden. Då kom jag på att jag faktiskt fotade på DBA den där gången för länge sen.. så jag samlade ihop lite bilder på just Jimmie Strimell då han är en grym sångare och en ljuvlig varelse att fota!

MEN… så hittade jag något spännande på Youtube…
The End Of Grace – Fist Face Bleed feat. Martin Westerstrand
Ett trevligt samarbete mellan Jimmie och Martin (gaphalsen i Lillasyster ;-))
Fick då nån kreativ estetisk stöt, dessa två är ju två av mina favoriter… såå… vad kan det bli av de här bilderna tillsammans?

Jo, det blev photoshoppyssel… och en ny omslagsbild till min fb…
Snälla ge mig mera hårdrock, låt mig känna att det hamrar, låt mig veta, låt mig höra, åh att du finns där och att du stannar… 🙂
(Om ni tycker den ser lite konstig ut till vänster där nere, så är det enbart för att profilbilden ligger där på fb, hade handen då legat längre ner, så hade det sett knasigt ut och varför det blev just fjäderbilden, det vet jag inte, men det skulle bara vara den av någon anledning.)
Det kommer bli meeeer ylande gitarrer och dunkande trummor för mig, i maj åker jag till Stockholm för att se Meshuggah på Cirkus.. DET ser jag fram emot jättemycket! Då kanske jag tar min kamera med… kanske! 🙂

Rocka på där ute… och ha det så gött!! \m/ 🙂
///Jessica